BRÖLLOPSFOTOGRAF SÖDERMANLAND, STOCKHOLM, ESKILSTUNA » WEDDINGS & LIFE STORIES

Masthead header

vegetarisk-pasta

 

Klockan är inte ens 20:00 lördagkväll, och kroppen orkar inte mer än att ligga på soffan och jäsa efter intagen 10-kronorsmiddag á la färsk spenatpasta, championer, pumpakärnor, citron och tomat/vitlöksröra.  Bestämde mig för att ha en ensam och lugn helg, kändes välbehövligt för en trött själ. Tankarna snurrar mycket nu kring nya idéer om hur jag vill ha mitt liv framöver. Vill-vill-vill, men hur? Hur jag ska ta mig dit på bästa sätt utan att slösa på all dyrbar tid och energi är min största gåta just nu. Ja det är sånt jag vill hinna komma fram till innan jag blir låst med för intensiva jobbperioder igen. Men det tar jag imorgon. Nu ska magen fyllas på med nybakt bananbröd och en skatedokumentär ska konsumeras.

Hejdå 2016, mitt värsta och bästa år. Jag tänker inte ägna mig åt det dåliga som hänt det här året, det är ingenting jag behöver bära med mig eller lägga energi på. Däremot vill jag lyfta hur underbar min försommar och sommar var. Även hösten, tills jag blev råsjuk, men det vill jag glömma helst igår.

Detta blir någon typ av komprimerad årsresumé och nedan kommer 2016’s highlights, mina endorfinfyllda händelser. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om 2016. Jag kan inte nämna allt, men det viktigaste är att jag själv minns. Jag kan sammanfatta det som att jag kom ur min kroniska ångest och dåliga livsrutiner på grund av vissa beslut som jag tog, och det vände till att allt i mitt liv gick i en så otrolig medvind så jag själv knappt kunde förstå att det hände på riktigt. Det här året var mitt år, det jag väntat på så himlahimla länge. Jag har äntligen fått grepp om det mesta i mitt liv och kunnat hantera situationer som innan bröt ner mig totalt, slutat må så fruktansvärt dåligt och börjat leva som man borde. Jag har lovat mig själv att börja blogga mer för min egen skull, för att minnas allt jag vill minnas. Så här kommer mina best of 2016:

Att Joel (som gick 2 klasser under mig i samma högstadieskola) kom in helt random i butiken när jag jobbade och att vi pratade i 2 timmar i sträck. Att jag några veckor efter det skrev till honom på messenger;

text

och att vi några veckor efter det var tok-kära i varandra.

Att jag åkte till Ålesund i Norge för att hälsa på Kajsa och hennes syster Frida. Vi roadtripade i 12 timmar dit, genom Norges landskap som man blir helt lamslagen av. Så vackert så det gör ont. Jag stannade där i 5 dygn och åkte för första gången hem från en resa utan ångest – för jag hade ju en rätt intressant kille att komma hem till.

Att jag åkte på en kortresa på 3 dagar till Monaco för att hälsa på Karin, som bosatt sig där under sommaren. Vi pressade in så himla mycket under dessa dagar så jag var helt knäckt när jag kom tillbaka, men det var det värt. Jag har varit där en gång tidigare men den här gången hann vi åka över till Italien och spendera en dag där, härligt minne. En morgon gick jag ensam ner till stranden (som låg precis utanför hennes lägenhet, drömdrömdröm) kl 6 på morgonen och satt bland stenarna och bara lyssnade på vågorna medan himlen målades i alla möjliga varma toner.

Vi spenderade sista dagen i Nice innan jag skulle ta kvällsflyget hem till Sverige, och samma kväll skedde terrorattacken. Tacksam över att jag hann därifrån och var helt borta från faran, men satan vilken känslomässig skillnad det är när det hänt så nära. Hemska värld.

SZ2B7443

Att jag veckan efter att jag kommit hem från Monaco begav jag mig iväg på ytterligare en megakort resa. På onsdagen efter att jag slutat jobbet, lånade jag mammas bil och körde ner till Tiveden, en nationalpark vid Vättern. Jag bodde ensam på Ösjönäs b&b samma natt och det var något speciellt med att strosa runt där i tystnad. Jag gick ner till sjön och satt och kollade på solnedgången, fick endorfinrysningar över hur bra livet var och blev biten i rumpan av en myra.

Dagen efter gick jag upp, åt frukost före alla andra gäster hade vaknat och packade sedan ryggan för att bege mig ut på vandring i Tiveden. Jag var dum nog att välja den värsta stigen, som dessutom inte var färdigmärkt. Jag gick vilse och var sammanlagt ute i skogen i 5 timmar, ville gråta för att benen gjorde så ont och för att jag inte hade någon aning om vart jag skulle gå. Men jag lyckades komma fram och glädjeskuttade av lycka, satte mig i bilen och körde ner till Göteborg för att träffa Olivia och ha en mini-renunion med USA-gänget. På fredagskvällen efter att jag spenderat en (sömnlös)natt i Göteborg, körde jag hem till Eskilstuna mitt i natten. Ej att rekommendera kids.

SZ2B7415

Att ett av årets bröllop var nere i Västervik. En nostalgistad för mig då jag firade en av mina födelsedagar här som liten när vi var ute och seglade med familjen. Mamma följde med som sällis och vi bodde på ett urmysigt bed & breakfast, snorade ikapp och hade det allmänt bra. Detta är bland annat varför jag tokälskar mitt jobb.
Att de varma årstiderna bjöd på ovanligt många säregna solnedgångar och att jag fick uppleva så många tillsammans med Joel med våra kameror i högsta hugg.

Att jag fick fota 10 bröllop och att det är det bästa jobbet jag kan tänka mig. Att jag har möjlighet att göra det här är det bästa i livet, så tacksam över att jag har en stark passion för något.

Foto: Erika Gerdemark

Att jag och Joel åkte till Gotland när det var som mest höstfint. Någonstans här bröt min körtelfeber ut och jag mådde så dåligt att hela resan blev lite svajig. Men vi hade det så mysigt ändå med roadtrips upp till Fårö och till östra sidan av Gotland som var megavackert. På kvällarna låg vi däckade i sängen på vårt b&b med godis och film.

OCH, sist men inte minst, att vi hade bokat en fotografering med Erika Gerdemark då hon skulle till Gotland samtidigt som oss, kände att jag var tvungen att passa på. Bilderna är otroligt värdefulla för mig och det var en fin inblick i hur det är att få sin kärlek fångad på bild.

Att jag har börjat fota åt både Vanja Wikström och Josefin Dahlberg separat, men även för deras gemensamma kanal. En grej som jag själv gjort möjlig, och som öppnar dörrar åt alla möjliga håll. Något jag är väldigt stolt och glad över, ser fram emot att fortsätta jobba med dom, härliga bruttor alltså.

Att jag fortfarande är tillsammans med den här killen och att jag om möjligt blir mer och mer kär. Killen som var en liten pojke sist vi kände varandra, när jag gick i åttan och han i sexan i samma högstadieskola.

 

Sist men absolut inte minst:
– Att jag blivit moster igen åt en liten Axel
– Att jag fått vara frisk från min struma
– Att jag klarade mig ur något jävligt jobbigt helt på egen hand
– Att alla i min familj och närhet mår bra

Julen har passerat och det blev en bra sådan, trots att jag känt lite likgiltighet till allt senaste månaderna. Saknar allt att känna av mina kraftiga toppar, men jag är stensäker på att det kommer tids nog, när jag rett ut alla små knutar i mitt liv. Nu låter jag mig bara finnas, och fixa en sak i taget. Jag fick tacksamt nog två dagars ledigt mitt i mellandagsrean och tänkte fixa med bokföring, städa upp hela lägenheten och pilla med lite bilder. Allt i sin egna takt, ingen press från något håll. Skönaste känslan som finns för mig just nu.

jul-stockholm

Hej på er. Ekar sorgset tomt här. Något jag verkligen vill förändra. Hösten har varit fin men också jävligt taskig mot mig, och inte gett mig tidsutrymme för att skapa något eget att lägga ut här. Men nu är jag frisk från körtelfeber och kämpar med att få tillbaka min energi, tack och lov satt det inte i allt för länge. I förrgår redigerade jag klart årets sista fotojobb och det var en lite konstig känsla att bli klar med allt. Eller klar blir man ju aldrig, det återstår en hel del admin, korrigeringar och bokföring, men inga mer deadlines. Tänker låta hjärnan vila i några dagar, nu när vi går in i julveckan vilket innebär ännu mer jobb i butiken där jag jobbar. Julstämningen infinner sig inte det här året heller, kanske för att jag jobbar julafton, men det gör absolut ingenting. Jag är glad bara jag får må bra, och vara med dom jag mår bra av. Det är jag tacksam för, och önskar mig inte något annat.

Ser redan fram emot januari där jag kommer få tid till att hänga lite mer här, det är ju så otroligt värdefullt att dokumentera och spara ner sitt liv i denna typen av dagbok när man har lite svårt att minnas allt. Det är något jag märkt av mycket på senaste tiden, att mitt minne absolut inte räcker särskilt långt. Det oroar mig en del, och tänker att det kanske beror på stressen, något jag också ständigt försöker jobba med att motarbeta. Har så mycket att säga om året som varit och jag tänker att jag får dela upp det i kommande inlägg, för fa-an vilket år det har varit. Värsta och bästa i mitt liv, mest händelserika och mest känslomässigt skiftande.

Ja ni, det blir ju lätt väldigt spretigt när man försöker uttrycka för mycket på en och samma gång. Bilderna ovan är ifrån måndags när jag och Joel var i Stockholm för att hämta ut ett objektiv till min nya kamera, strosa runt på älsklingssöder, kika second hand, och smaka på Gamla Stans julmarknad. När vi kom hem dukade vi upp pepparkakor med nyinköpt och alldeles för dyr ädelost och jag fick dricka mitt rödvin (som Joel kämpade med att få upp åt mig i säkert 15 min för att jag alltid glömmer att köpa korköppnare) och slumra i hans famn. Det sistnämnda kan nog vara det bästa någonsin. Hoppas ni får en fin jul <3

SZ2B3619x

SZ2B3596x

Som jag skrev tidigare var jag helt beredd på att oktober skulle bli galet. Något som jag absolut inte räknade med var att bli sjuk. Jag var först dålig i tre veckor, och när vi var på Gotland (som för övrigt blev en väldigt lyckad resa med många guldkorn och mys) hade jag såna fruktansvärda smärtor bakom ögonen. Ser ni hur jag ser ut på understa bilden?? Känner inte ens igen mig själv, såna jäkla gropar under ögonen och helt sliten. Fortsatte vara dålig resten av veckan och under helgen höll kroppen på att säcka ihop, blev yrslig och svimfärdig så fort jag ansträngde mig. Jag fick en akuttid på vårdcentralen och det visade sig att jag hade körtelfeber, och redan haft det ett tag, jobbat med det och allt. Jag har känt mig allvarligt stressad senaste tiden, vilket en backside med att jobba med något man älskar, för man jobbar verkligen hela tiden. Nu efter en vecka, när det börjar bli bättre, kan jag erkänna att det var väldigt nyttigt för mig att tvingas vara hemma och vila, och inte göra något viktigt alls. Jag blev vansinnig av tanken på att jag skulle förlora ännu mer tid när jag redan begravdes i jobb, men hur logiskt är det att tänka så när kroppen säger ifrån så hårt? Första dagarna var jag riktigt nere och kände mest hopplöshet över att jag inte fick eller kunde göra något, men nu har jag landat i att kunna vila på riktigt, för det har jag verkligen gjort. Och se! Jag har ju tillfrisknat väldigt snabbt, om än det är lång vila kvar. Jag hade en helt fantastisk vår och sommar, men kommer verkligen sänka tempot till nästa år för att se till att kroppen håller sig frisk. Fyfan för stress hörni, nu är det slut på den värsta sorten av det. Ska sluta blunda för kroppens signaler och förbättra hälsan, så jag kan fortsätta leva det liv jag egentligen trivs stormbra med, men som jag inte kan uppskatta till fullo nu. Snart kommer en himla massa bilder från Gotland, håll utkik!