highlights av 2016

Hejdå 2016, mitt värsta och bästa år. Jag tänker inte ägna mig åt det dåliga som hänt det här året, det är ingenting jag behöver bära med mig eller lägga energi på. Däremot vill jag lyfta hur underbar min försommar och sommar var. Även hösten, tills jag blev råsjuk, men det vill jag glömma helst igår.

Detta blir någon typ av komprimerad årsresumé och nedan kommer 2016’s highlights, mina endorfinfyllda händelser. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om 2016. Jag kan inte nämna allt, men det viktigaste är att jag själv minns. Jag kan sammanfatta det som att jag kom ur min kroniska ångest och dåliga livsrutiner på grund av vissa beslut som jag tog, och det vände till att allt i mitt liv gick i en så otrolig medvind så jag själv knappt kunde förstå att det hände på riktigt. Det här året var mitt år, det jag väntat på så himlahimla länge. Jag har äntligen fått grepp om det mesta i mitt liv och kunnat hantera situationer som innan bröt ner mig totalt, slutat må så fruktansvärt dåligt och börjat leva som man borde. Jag har lovat mig själv att börja blogga mer för min egen skull, för att minnas allt jag vill minnas. Så här kommer mina best of 2016:

Att Joel (som gick 2 klasser under mig i samma högstadieskola) kom in helt random i butiken när jag jobbade och att vi pratade i 2 timmar i sträck. Att jag några veckor efter det skrev till honom på messenger;

text

och att vi några veckor efter det var tok-kära i varandra.

Att jag åkte till Ålesund i Norge för att hälsa på Kajsa och hennes syster Frida. Vi roadtripade i 12 timmar dit, genom Norges landskap som man blir helt lamslagen av. Så vackert så det gör ont. Jag stannade där i 5 dygn och åkte för första gången hem från en resa utan ångest – för jag hade ju en rätt intressant kille att komma hem till.

Att jag åkte på en kortresa på 3 dagar till Monaco för att hälsa på Karin, som bosatt sig där under sommaren. Vi pressade in så himla mycket under dessa dagar så jag var helt knäckt när jag kom tillbaka, men det var det värt. Jag har varit där en gång tidigare men den här gången hann vi åka över till Italien och spendera en dag där, härligt minne. En morgon gick jag ensam ner till stranden (som låg precis utanför hennes lägenhet, drömdrömdröm) kl 6 på morgonen och satt bland stenarna och bara lyssnade på vågorna medan himlen målades i alla möjliga varma toner.

Vi spenderade sista dagen i Nice innan jag skulle ta kvällsflyget hem till Sverige, och samma kväll skedde terrorattacken. Tacksam över att jag hann därifrån och var helt borta från faran, men satan vilken känslomässig skillnad det är när det hänt så nära. Hemska värld.

SZ2B7443

Att jag veckan efter att jag kommit hem från Monaco begav jag mig iväg på ytterligare en megakort resa. På onsdagen efter att jag slutat jobbet, lånade jag mammas bil och körde ner till Tiveden, en nationalpark vid Vättern. Jag bodde ensam på Ösjönäs b&b samma natt och det var något speciellt med att strosa runt där i tystnad. Jag gick ner till sjön och satt och kollade på solnedgången, fick endorfinrysningar över hur bra livet var och blev biten i rumpan av en myra.

Dagen efter gick jag upp, åt frukost före alla andra gäster hade vaknat och packade sedan ryggan för att bege mig ut på vandring i Tiveden. Jag var dum nog att välja den värsta stigen, som dessutom inte var färdigmärkt. Jag gick vilse och var sammanlagt ute i skogen i 5 timmar, ville gråta för att benen gjorde så ont och för att jag inte hade någon aning om vart jag skulle gå. Men jag lyckades komma fram och glädjeskuttade av lycka, satte mig i bilen och körde ner till Göteborg för att träffa Olivia och ha en mini-renunion med USA-gänget. På fredagskvällen efter att jag spenderat en (sömnlös)natt i Göteborg, körde jag hem till Eskilstuna mitt i natten. Ej att rekommendera kids.

SZ2B7415

Att ett av årets bröllop var nere i Västervik. En nostalgistad för mig då jag firade en av mina födelsedagar här som liten när vi var ute och seglade med familjen. Mamma följde med som sällis och vi bodde på ett urmysigt bed & breakfast, snorade ikapp och hade det allmänt bra. Detta är bland annat varför jag tokälskar mitt jobb.
Att de varma årstiderna bjöd på ovanligt många säregna solnedgångar och att jag fick uppleva så många tillsammans med Joel med våra kameror i högsta hugg.

Att jag fick fota 10 bröllop och att det är det bästa jobbet jag kan tänka mig. Att jag har möjlighet att göra det här är det bästa i livet, så tacksam över att jag har en stark passion för något.

Foto: Erika Gerdemark

Att jag och Joel åkte till Gotland när det var som mest höstfint. Någonstans här bröt min körtelfeber ut och jag mådde så dåligt att hela resan blev lite svajig. Men vi hade det så mysigt ändå med roadtrips upp till Fårö och till östra sidan av Gotland som var megavackert. På kvällarna låg vi däckade i sängen på vårt b&b med godis och film.

OCH, sist men inte minst, att vi hade bokat en fotografering med Erika Gerdemark då hon skulle till Gotland samtidigt som oss, kände att jag var tvungen att passa på. Bilderna är otroligt värdefulla för mig och det var en fin inblick i hur det är att få sin kärlek fångad på bild.

Att jag har börjat fota åt både Vanja Wikström och Josefin Dahlberg separat, men även för deras gemensamma kanal. En grej som jag själv gjort möjlig, och som öppnar dörrar åt alla möjliga håll. Något jag är väldigt stolt och glad över, ser fram emot att fortsätta jobba med dom, härliga bruttor alltså.

Att jag fortfarande är tillsammans med den här killen och att jag om möjligt blir mer och mer kär. Killen som var en liten pojke sist vi kände varandra, när jag gick i åttan och han i sexan i samma högstadieskola.

 

Sist men absolut inte minst:
– Att jag blivit moster igen åt en liten Axel
– Att jag fått vara frisk från min struma
– Att jag klarade mig ur något jävligt jobbigt helt på egen hand
– Att alla i min familj och närhet mår bra

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

KATEGORIER

ARKIV